• Länk till källan •

Ulla Dolan föddes i Sverige 1930, besökte Thailand första gången 1959 och har haft hemvist här sedan dess, hon har permanent boendestatus vilket innebär att hon bor här utan visum eller förnyelsedatum och har två barn.
Född och uppvuxen i Stockholm, arbetade Ulla som ung inom konsult och administration för ett par företag, innan hon träffade och gifte sig med sin man Eric efter en virvelvindsromantik, då var Eric baserad i Indien som maskiningenjör av första klass där Ulla bodde under större delen av 1950-talet. Han flyttade till Thailand 1959 där han arbetade fram till sin pension nästan 20 år senare. Från de tidigaste dagarna här hyrde Eric och Ulla ett strandhus i Pattaya trots att de var baserade i Bangkok.
”Pattaya och Jomtien var så olika då”, minns hon. ”Du behövde inte låsa din ytterdörr om du gick ut och elen var så periodisk att du inte kunde använda ett kylskåp, utan var tvungen att lita på en enorm låda fullproppad med is som fylldes på varje dag.”
Hon tillägger att det inte fanns några stormarknader eller farangalternativ förrän Spinney’s öppnade nära Soi Post Office på 1980-talet.
Det gifta paret levde ett hektiskt liv i Bangkok och Pattaya. ”Livet på den tiden var inte baserat på restauranger och barer och du fick ha underhållning hemma”, minns hon.
– Vi byggde upp ett stort socialt nätverk men nästan alla har nu gått bort, suckar Ulla. Eric gjorde en del konsulärt arbete för den svenska ambassaden medan Ulla var starkt engagerad i den internationella damklubben på den tiden. Hennes man dog 1991 och Ulla har varit baserad i Pattaya och Jomtien sedan dess. Hon har bott i samma hus i Jomtien de senaste 24 åren med sin dotter som bor intill.
Som en utmärkt kocka, med en detaljerad kunskap om det indiska och svenska köket, blev Ulla snabbt värdinnan-med-det-mest populära matträffarna men de senaste åren har hon dragit ner på dessa gourmetkvällar. Ulla lärde sig spela bridge i Indien och har varit missbrukare sedan dess. Hon blev glad 1994 när den första registrerade Pattaya bridgeklubben grundades. Hon var en regelbunden deltagare i många år och är fortfarande värd för enstaka spelkvällar hemma hos henne och hon spelar då och då hos en holländsk väns bostad. Hon har också en livslång passion för pudlar och har för närvarande två fyrbenta kompisar.

Som alla äldre från Pattaya har Ulla sitt eget perspektiv på Pattayas historia. ”De första åren var idylliska”, minns hon, ”men bruset och förfallet började med de amerikanska militärerna i slutet av 1960-talet.” De senaste åren har orten vuxit sig så enorm att hon knappt kan känna igen de gamla landmärkena. ”Ja, jag föredrar att minnas Pattaya som det brukade vara”, minns hon, ”men jag har turen att fortfarande ha en kärleksfull familj och inga spår av demens.”
Tillfrågad om hemligheten med ett långt liv säger Ulla: ”Lev inte i det förflutna, se in i framtiden.