Att elefanten varit en del av Thailands fauna i flera tusen år vittnar grottmålningar och fynd av förhistoriskt skapade terracotta-elefanter om. I den historiska ruinhuvudstaden Sukhothai finns landets äldst bevarade textdokumentation där elefanter omnämns, en steninskription gjord av kung Ramkhamheng den store i slutet av 1200-talet. Under en period, när Thailand hette Siam, bar landets flagga motivet av en vit elefant mot en knallröd bakgrund, och än idag finns en liknande vit elefant representerad på den thailändska flottans stolta emblem.
Elefanten har haft en mycket viktig betydelse i Thailand, såväl spirituellt som praktiskt. De användes i svunna tider som transportmedel åt både människor och gods, som levande skogsmaskiner i landets teakskogar, vid jakt, och som en föregångare till dagens stridsvagn vid en rad historiska slag. Dåtida kungar i Sydostasiatiska riken mätte sin status och styrka i den prestigefyllda mängd elefanter de förfogade över. Elefanten symboliserade makt.
De indiska gudarna Shiva och Paravatis son elefantguden Ganesha, den vediska chefguden Indras vita trehövdade kosmiska transportmedel Erawan samt den vita elefant som Siddartha Gautamas mor Maya såg i sin befruktande dröm, är tydliga religonshistoriska elefantkopplingar till såväl hinduismen, brahmanismen som buddhismen.
Vita albinoelefanter är mycket mytomspunna, ovanliga och anses besitta heligt magiska och lyckobringande kvaliteter. Enligt gammal tradition har de i Thailand samma status som en prins av kungligt blod och bör därför vördas därefter. När en vit elefant infångas skänks den alltid till Thailands kung, då de tros välsigna landet med stabilitet, fred och välgång. Det kungliga hovet ska ha inte mindre än 11 albinoelefanter i sina stallar.
Förr hände att kungen vid något tillfälle gav bort en vit elefant som gåva, en något svårtydd gest som skapade utrymme för olika tolkningar. Djuret, som inte fick utföra något arbete eller slaktas, och inte heller säljas eller skänkas, behövde omsorgsfull tillsyn och var mycket kostsam i underhåll. En vit elefant, det vill säga något som kräver mycket arbete och som samtidigt är en stor ekonomisk börda utan att ge profit, är idag ett internationellt vedertaget ekonomiskt begrepp. Vår svenske kung, Karl XVI Gustaf, är stolt ägare till två vanliga grå elefanthonor, Bua och Sanoi, som han fått i gåva av Thailands nyligen avlidne kung Bhumibol.
Bhumibols farfars far, dåvarande Siams kung Mongkut/Rama 4, erbjöd sig redan på 1860-talet att skänka ett större antal elefanter till Amerika, i förhoppning om att få en vilt levande population att etablera sig i det stora landet. I ett vänligt hållet svarsbrev från den amerikanske presidenten Abraham Lincoln avböjs erbjudandet, då man inte anser sig ha klimat, geografiska förutsättningar eller lämplig miljö för elefanter att föröka sig och leva i.
Att elefanten har sin givna plats i den thailändska kulturen kan däremot konstateras av faktum som att det i Thailand finns ett kungligt elefantmuseum, att elefanten den 13 mars varje år har sin egen kalenderdag, att det i statlig regi bedrivs forskning och hjälpverksamhet vid ett elefantcenter med fler än 50 elefanter, och att ”den vita elefantens orden” är en av de finaste utmärkelser en människa kan få.
Antalet vilt levande thailändska elefanter har tyvärr minskat dramatiskt de senaste hundra åren, mest på grund av krympande skogsytor för dem att leva i, samt olovlig avskjutning vid konfliktfylld närkontakt med odlingsbönder och deras grödor. Idag finns det uppskattningsvis inte mer än 2000 kvar, och de klassas som starkt utrotningshotade, även om det fortfarande finns hopp för deras framtida fortlevnad. Tillsammans med människor lever ungefär ytterligare 2-3000 tämjda och tränade arbetselefanter.
Efter att industriell skogsavverkning förbjöds 1989, blev många arbetselefanter överflödiga och deras mahouter (elefantdrivare) friställda. Omkringvandrande tiggande mahouter och elefanter var länge en lika vanlig som sorglig syn på Bangkoks och andra städers gator. Sedan ett par år tillbaka är det inte längre tillåtet att föra in dessa stora djur i en stadsmiljö. Av samma djurrättsliga skäl har de flesta seriösa resebolag inte längre elefantridning i sitt programutbud.
Kings Cup är en elefantpoloturnering för välgörande ändamål, vars rätt till existens kan diskuteras och omdebatteras. Men arrangemanget ger årligen tidigare gatuelefanter chans till veterinärsbesiktning, vitamintillskott och vård, och det ekonomiska överskottet skänks till olika välgörande ändamål för elefanter.
2015 startade WWF en webbaserad kampanj i Thailand, ivrigt påhejade och stöttade av Leonardo DiCaprio och andra kändisar. I kampanjen, som kallas Chor Chang, uppmanas människor att visa sitt stöd för världens kvarvarande elefanter, och sitt motstånd mot all form av elfenbenshandel, genom att avlägsna den thailändska bokstaven Chor Chang (ช) när de skriver sina namn.