23 maj 2567 • Länk till källan •

Durian, ofta hyllad som Ffukternas kung, väckte en het debatt efter att ha hamnat på 17:e plats på Sveriges Motbjudande Matmuseum. Museet, som ligger i Malmö, visar upp några av världens mest motbjudande maträtter.
Karim, en reseinfluencer baserad i Sverige, fångade miljontals uppmärksamhet genom att lägga upp en video på Instagram med museet. Videon har fått över 6,7 miljoner visningar, vilket gör många onlineanvändare förvånade över att se mat från sina egna länder visas.
Införandet av durian, i synnerhet, antände betydande kontroverser bland asiater som hävdar att fruktens smak inte motiverar etiketten äcklig.
På museets webbplats beskrivs durian som fruktens kung, ökända för sin överväldigande lukt. Beskrivningen noterar att medan vissa tycker att doften är söt, liknar andra den vid ruttnande lök, otvättade strumpor eller till och med ett dött djur.
Den stickande lukten har lett till att durian förbjuds från kollektivtrafik och hotell i olika delar av världen.
Äcklig matmuseet har varit verksamt i flera år och förvandlats från ett före detta slakteri till en unik kulturinstitution. Dess uppdrag sträcker sig längre än att bara visa upprörande mat. Det syftar till att provocera besökarna genom att ifrågasätta deras smak och känslor för vissa rätter.
Museet lyfter fram hur uppfattningar om mat är djupt rotade i kulturella och sociala sammanhang. Vad en person kan tycka är oaptitligt kan vara en delikatess för någon annan.
En av museets curatorer nämnde att känslor av avsky är subjektiva och till stor del beror på vad individer är vana vid från barndomen.
”Det är som ett kulturellt villkor. Om vi är vana vid något, tycker vi inte att det är äckligt.”

Museet har över 80 utställningar, däribland Casu Marzu från Sardinien, som är ost gjord på fårmjölk angripen av levande maggots, och svensk Surströmming en jäst sill känd för sin illaluktande lukt. Förutom durian visas också bekanta föremål som sekelägg, maskar och peruanska grodsmoothies. Andra groteska livsmedel inkluderar illaluktande tofu, fladdermussoppa och tjurpenis från Kina. Många av dessa rätter är nylagade på museet, vilket utmanar besökarna att ta mod till sig för att smaka på dem.
Debatten kring durians inkludering i museet understryker den bredare diskussionen om kulturella skillnader i matpreferenser. Även om fruktens starka doft kan vara stötande för vissa, är den omhuldad och hyllad i många asiatiska länder.
Kritiker hävdar att det inte bara är kulturellt okänsligt att märka det som äckligt utan också förbiser fruktens rika kulinariska arv. Denna kontrovers är ett bevis på hur mat kan framkalla starka känslor och åsikter, ofta återspeglar djupare kulturella värderingar och identiteter.

The Disgusting Food Museum, genom sina provocerande utställningar, bjuder in besökare att utforska dessa komplexa relationer med mat, och utmanar dem att ompröva vad de anser vara acceptabelt eller frånstötande, vilket lyfter fram den fascinerande mångfalden av globala matkulturer.