• Länk till källan • 

Författningsdomstolen har beslutat att premiärministern enligt nöddekretet har befogenhet att förbjuda demonstrationer.
Domstolen röstade 8:1 på onsdagen för att besluta att premiärministern kan åberopa nöddekretet om offentlig förvaltning i nödsituationer BE 2548 (2005) för att förbjuda protester och demonstrationer. Domstolen hade sammankallat ett sammanträde för att avgöra om 9 § andra stycket och 11 § 6 mom. i nödförordningen strider mot grundlagen.
Författningsdomstolen tog upp frågan på begäran av Piyarat Jongthep, en misstänkt som ställdes inför rätta vid Dusit District Court för att ha brutit mot nöddekretet genom att leda en protest i trots förbudet. Domstolen vidarebefordrade begäran till författningsdomstolen för ett slutgiltigt avgörande. Piyarat hävdade att avsnitt 9 (2) och avsnitt 11 (6) i nöddekretet bröt mot konstitutionen som garanterar folkets rätt till yttrandefrihet och att han inte kan dömas av Dusit District Court.
Men författningsdomstolen slog fast att de två avsnitten, som gav premiärministern befogenhet att förbjuda protester och demonstrationer i en situation av våld och terrorattacker, inte stred mot stadgan.
Av 9 § andra stycket framgår att: ”Om det är nödvändigt för att avhjälpa och skyndsamt lösa en nödsituation eller för att förhindra att en sådan situation förvärras, ska statsministern ha befogenhet att utfärda följande föreskrifter: Att förbjuda sammankomst eller sammankomst av personer på någon plats eller utförandet av någon handling som kan orsaka oro.”

Av 11 § 6 står att: ”I de fall då en nödsituation involverar terrorism, våldsanvändning, skada på liv, kropp eller egendom, eller det finns rimliga skäl att tro att det föreligger en allvarlig handling som påverkar statens säkerhet, säkerheten för liv eller egendom hos staten eller personen, och det finns ett behov av att lösa problemet på ett effektivt och i tid, ska premiärministern, efter godkännande av ministerrådet, ha befogenhet att förklara att en sådan nödsituation är en allvarlig situation, och bestämmelserna i 5 § och 6 § andra stycket ska gälla i tillämpliga delar. Vid förklaring enligt första stycket ska statsministern, utöver befogenheter 9 och 10 §, även ha följande befogenheter: Att utfärda en underrättelse om förbud mot någon handling eller någon instruktion att utföra en handling i den utsträckning som är nödvändig för att upprätthålla statens säkerhet, landets säkerhet eller folkets säkerhet.”