Khao Sok är en av Thailands vackraste nationalparker. Själva navet är den konstgjorda smaragdgröna sjön Cheow Lan. Här bor du i flytande bungalower med perfekt utgångspunkt för olika utflykter och äventyr runtom i nationalparken.
Långsvansbåtens envisa smatter tystnar plötsligt, och vi glider ljudlöst in mot ett tjugotal små flytande bungalower inkilade i en av alla klongs (vikar) runt den sällsamma Chew Lansjön. Höga kalkstensklippor omger oss, och vattnet ligger som en cabochonslipad smaragd runt båten. Det är drygt tre timmar sedan vi lämnade Railay Beachs stim och stoj, och kontrasten mellan miljöerna kunde inte ha varit större. För den som söker någon dags kontemplation på en annars aktiv och händelserik semester är Cheow Lan ett underbart resmål med oerhört vacker inramning. Khao Sok är en av Thailands vackraste nationalparker, och själva navet är den konstgjorda smaragdgröna sjön Cheow Lan. Lämnar man sjön och ger sig längre ut i regnskogen finns här en större artrikedom än i Amazonas djungel, med bland annat elefanter, leoparder, apor och över 180 olika arter av fåglar. För oss var det den spännande och vackra miljön på Cheow Lan som lockade, och nu är vi äntligen här.

När långsvansbåten lagt till blir min familj om man och tre tonåringar mottagna på flytbryggan och tilldelade ovanvåningen i bungalow nummer åtta. En brant stege leder upp till fem breda och välbäddade madrasser på golvet under det låga snedtaket, samt en egen liten balkong med en vilstol och utsikt över vattnet. Varken mer eller mindre. Standarden är enkel, men det är väldigt rent och fräscht. Dusch och toalett delas med gästerna som bor i rummet under. Handfat för tandborstning finns utanför på bryggan. Min entusiasm vet inga gränser, medan tonåringarna himlar med ögonen som bara tonåringar kan.

Det går att besöka Khao Sok över dagen, både från Krabi och Phuket, och också från betydligt närmare Khao Lak. Men då missar man det bästa med hela upplevelsen, ska det visa sig: den nattsvarta och stjärnbeströdda kvällen och den dimhöljda och krispiga morgonen.När vi har stuvat upp bagaget på vårt lilla loft får vi ett personligt meddelande om att lunchen är klar. På vårt bord (varje rum har ett eget bord på bryggan där alla måltider intas) står ljuvliga rätter uppdukade. Penang curry, friterade kycklinglår, en stor omelett, ris så klart och stekta grönsaker. Till efterrätt elegant skuren färsk vattenmelon och ananas. Hur de ens får till alla dessa utsökta rätter i det pyttelilla utrymmet de har till kök är en gåta. Öl och annan kall dryck hämtar man själv ur en frigolitlåda på bryggan.
Efter lunchen matar vi de feta karparna som snurrar omkring i stora stim runt bryggorna med överblivet ris. På land rasslar apor runt i vegetationen, och cikadorna spelar högt och ljudligt i träden. ”De låter som ett flyglarm”, säger barnen, vilket stämmer ganska väl – jag har aldrig hört så högljudda cikador någonsin. Deras sång böljar fram över fjärden som en sågklinga på högvarv. Mycket mer än så är det inte som händer, förutom ryssen som står på knä över bryggan och försöker fånga karparna med sina bara händer till allas förtjusning. Men nej, han lyckas inte.

Resten av dagen ägnar vi oss åt kajakpaddling och bad i det ljumma vattnet. En kall Singha öl på bryggan med tårna i vattnet och några vändor fram och tillbaka på bryggan, för fastlandet kommer man bara till om man simmar eller åker båt. För vissa i familjen är det en utmaning att ”inte ha något att göra”. Här finns varken wifi eller strömförsörjning på rummen. Elen är bara på mellan kl 18 och 20, och det är först då man kan ladda sina teknikprylar vid ett gemensamt bord. Klockan sex går solen ner bakom klipporna i väster och färgar himlen gyllene för ett kort ögonblick innan det blir becksvart. Fascineras du av ett stjärnbestrött himlavalv har du kommit rätt. Sällan har vi skådat så många stjärnor, så nära på den nattsvarta himlen. Att sedan stå och borsta tänderna utomhus i den sammetslena och tropiska kvällningen med bara cikadorna som ljudkuliss är magiskt. Eller ”back to basic”, som dansken i rummet bredvid tjoar gång på gång under sin kvällstoalett. Vi somnar tidigt, men inte ovaggade, hela familjen på rad i vår lilla bungalow. Precis som på en båt gungar och kluckar det lite försiktigt om hyddan. Mycket rofyllt.

Halv sju nästa morgon är det ”morning safari”. Vi haffar en mugg kaffe och kliver ombord på resortens långsvansbåt som tar oss runt i vikarna. Morgondimman spelar över den spegelblanka vattenytan och det är en krispigt i luften. Vi ser apor som kommer ner till strandens täta bambubestånd för frukost, men fler djur än så blir det inte denna gång. Genom dieselsmattret från långsvansbåten berättar vår guide hela historien om den 165 kvadratkilometer stora och 100 meter djupa konstgjorda sjön. Dammen byggdes 1980 och försörjer i dag södra Thailand och Malaysia med elkraft. Hela byar tömdes på invånare för att göra det möjligt, och än i dag är det bara de som en gång bodde där nere på det som i dag är en sjöbotten som får arbeta med turistnäringen runt sjön. Här och var sticker delar av kala trädkronor upp, och det är en svindlande tanke att långt där nere på botten står fortfarande övergivna hus, skolor och tempel kvar.
I takt med att solen kryper upp bakom klipporna för att börja sin stekheta vandring över himlen återvänder vi till vårt flytande hotell.
Efter en välmatad frukostbuffé tar vi en egen tur med en av resortens många kajaker. Vi paddlar långsamt i det stilla vattnet, gör avstickare in i små vikar och bara ligger i den svala skuggan och lyssnar till regnskogens ljud. Då och då rasslar det till och vi får syn på en apa på en gungande gren. Vi känner oss som Thor Heyerdahl på Kon-Tiki och hoppas få syn på en eller annan gibbon. Men de är skyggare än sina kusiner (den rökgrå bladapan visar det sig efter en googling), så vi får nöja oss med gibbonernas melodiska sång som ljuder över fjärden om morgonen.

På eftermiddagen är det dags för resortens utflykt för att utforska sjön på riktigt. Miljön är både magnifik och unik. Smala passager med höga kalkstensklippor i skiftande nyanser på alla sidor om båten mot glittrande gröna vågor. Efter någon timme lägger vi till och det är dags för en kortare vandring på land. Coral cave trail går genom regnskogen, både uppför och nedför över roströd kalksten. Guiden har ögon som en falk och pekar ut både tarantella-bon och ömsade cikadaskinn på vägen. Två små illgröna giftormar ligger hopkrullade på en kvist alldeles vid stigen. ”De har legat där en vecka”, säger guiden glatt och pekar vidare mot en liten kameleont som klamrar sig fast på en gren, näst intill omöjlig att urskilja. Slutligen blir vi forslade över en liten vik med en bambuflotte. Målet är Korallgrottan, Pakarang Cave.
Våra ficklampor lyser upp de gnistrande stalaktiterna och stalagmiterna i den svala grottan, allt medan guiden pekar ut olika spektakulära formationer och uppmanar till fotografering. Och vad ska man säga? En grotta är en grotta är en grotta … Det coola med just den här är att den ligger så högt ovan mark, den upptäcktes först när vattennivån blev sådan att man plötsligt promenerade omkring hundra meter högre upp än innan det uppdämda vattnet rann till.
Så är det dags för hemfärd i solnedgången och förtöjning i skymningen. Sedan väntar ännu en delikat middag på bryggan, en och annan kall Singha, stjärnskådning, analogt sällskapsspel med hela familjen (bara en sådan sak!) och ännu en god natts sömn på vårt lilla loft.