Ett par sökte ingripande av polis och media efter att de fann sig indragna i en fastighetstvist när en granne bestämde sig för att ta över deras sedan länge övergivna hus. Grannen påbörjade omfattande renoveringar och visade ingen vilja att lämna tillbaka fastigheten till sina rättmätiga ägare.
Sun, en 27-årig man, avslöjade sina planer på att gifta sig med sin flickvän, Eye, före årets slut. Som en bröllopspresent erbjöd Suns farbror honom sitt länge försummade hus på Nawamin Road i Bangkok, en fastighet som hade stått obevakad i tre decennier.
Suns strävan att återta denna familjegåva började med en virtuell utforskning. Han granskade noggrant fastigheten via Google Street View och tog en skärmdump som referens, som han omedelbart delade med sin farbror för verifiering. Till sin farbrors förvåning lyckades denne först inte känna igen sitt eget hus. Vid närmare granskning insåg han att taket, staketet, fönstren och olika delar av huset hade genomgått betydande förändringar.
Farbrorn avslöjade att han hade köpt huset 1991 för 490 000 baht men att han aldrig hade bott där på grund av arbete i en annan provins. Under de första åren efter förvärvet av fastigheten kollade han den sporadiskt. Men när hans arbetsåtaganden ökade förblev huset övergivet.
Sun besökte därefter huset och samarbetade med boende i området. Så småningom stötte han på en granne som hette Nu, som erkände att han tagit över huset och gjort renoveringar. Sun berättade att Nu uttryckte en vilja att lämna huset men insisterade på att han skulle stå för de renoveringskostnader hon ådragit sig.

I ljuset av denna situation beslutade Sun att söka juridisk rådgivning.
Suns advokat avslöjade sin klients avsikt att lämna in ett formellt klagomål mot Nu, med hänvisning till anklagelser om intrång, tillägnande av tillgångar och skada på en annan persons egendom. I en efterföljande intervju med Channel 3 erkände Nu sina handlingar men vidhöll att hon hade gjort ett flertal försök att kontakta husägaren och banker för att lagligt skaffa äganderätten till fastigheten. Tyvärr hade dessa ansträngningar visat sig meningslösa. Nu klargjorde att hennes bostad var belägen i anslutning till det omtvistade huset. Övervuxna träd på fastigheten hade blivit en fara för samhället, med grenar som fallit under kraftigt regn, och närvaron av ormar och andra vilda djur orsakade oro. Dessutom avgav de avlidna djuren i lokalerna en obehaglig lukt som påverkade grannskapet.

Nu betonade att hon aldrig krävt renoveringsavgifter av husägarna och var beredd att utrymma lokalen. Om ägarna var villiga att sälja eller hyra ut huset till henne, uttryckte hon sin beredvillighet att engagera sig i ett sådant arrangemang. Nus juridiska ombud uttryckte optimism om att en vänskaplig överenskommelse skulle kunna nås mellan hans klient och husägarna, vilket undviker behovet av rättsliga åtgärder.