27 augusti 2567 • Länk till källan •

En övergiven reningsanläggning för avloppsvatten värd över 2,5 miljarder har blivit en grogrund för blackchin tilapia-fiskar och en hotspot för drogaktivitet.
Beläget i Tha Phaya, Pak Phanang-distriktet i Nakhon Si Thammarat, är anläggningen en del av ett större projekt som syftar till att hantera saltvatten för räkodling.
Tha Phaya-anläggningen består av fyra byggnader, alla avskalade från elektrisk utrustning och komponenter, vilket gör att dess 12 behandlingsdammar inte fungerar. Dessa dammar har nu blivit livsmiljöer för blackchin tilapia och områden för droganvändning.
Krahan, en lokal räkodlare från Tha Phaya, Pak Phanang, förklarade att projektet kom från en studieresa till Chanthaburi-provinsen för ca 20 år sedan. Tyvärr ledde byggfrågor till att det övergavs, och Krahan uppmanar regeringen och relevanta organisationer att undersöka och hitta sätt att få det att fungera igen.
Biträdande bychefen för Tha Phaya noterade att anläggningen bara var i drift i ett till två år innan kontinuerliga problem uppstod. Området faller inom en kunglig initiativprojektzon för hantering av saltvatten. Trots den första efterlevnaden från lokala bönder som har odlat svarta tigerräkor och vitbensräkor, förverkligades aldrig systemet för hantering av saltvatten, vilket lämnade samhället i nöd.
Projektet, som initierades 2003 av Department of Fisheries, kallades utvecklingsprojektet för Pak Phanang River Basin under Royal Initiative. Det syftade till att skapa ett saltvattensystem för odling av havsräkor, med en total kostnad på 2 592 408 905 baht, baserat på thailändska valutavärden 2002.

Den provinsiella fiskeritjänstemannen vid Nakhon Si Thammarat uppgav att projektet var utformat för att kanalisera havsvatten till den salthaltiga bevattningszonen för räkodling. Avloppsvattnet som genererades från räkodling var tänkt att renas av systemet.
Det fanns en överenskommelse för odlarna att dela elkostnaderna: regeringen skulle täcka 75 % under det första året, 50 % under det andra året och 25 % under det tredje året, och bönderna skulle ta över helt under det fjärde året.
Men utebliven betalning av dessa kostnader ledde till att verksamheten upphörde på grund av budgetbegränsningar och oförmågan att överföra förvaltningen till lokala myndigheter.