10 dec 2023 • Länk till källan •

I en fängslande utveckling som har fångat nationens blick, gjorde Srettha ett anmärkningsvärt ställningstagande på lördagen och hävdade sin avsikt att säga ett rungande ”nej” när frågan om minimilönehöjningar hamnar på regeringens bord för godkännande.
Även om förväntanskänslan hänger tung över huruvida detta förslag kommer att pryda regeringens nästa sammankomst på tisdag, är premiärministerns röst tydlig – vi måste ta tillbaka det till ritbordet och granska denna ”lämpliga” löneökning en gång till.
När veckan avtog tog den tredelade lönesättningssagan en spännande vändning, där kommittén nådde enighet om att höja minimidagslönerna ett snäpp – någonstans i bollplanet på 330 till 370 baht, beroende på din provinsiella arbetsplats, med början på det nya året. Denna blygsamma höjning från den nuvarande 328 till 354 baht skalan är inte bara växelpengar; det är ett påtaglig puls i försörjningen för många.
Kommittén, en veritabel smältdegel av affärsmoguler, arbetarförespråkare och regeringsguruer, verkar ha rört upp konversationen.
Men för Srettha, som har på sig både premiär- och finansministermössor, är dessa ökningar bara sparsamma flimmer mot den spirande brasan som är levnadskostnaderna. Han riktar en genomträngande blick på de föreslagna ökningarna, förklarade dem ”mycket små” och uttrycker sin ”stora oro” när hans administration jonglerar med olika planer för att lätta på befolkningens skattebörda.
”Miljoner hänger på dagens drag, och den ödmjuka ökningen på 2 till 7 baht i vissa regioner minskar helt enkelt inte det”, proklamerade Srettha.
Han uppmanade företag att höja sitt bud – att betala en premie över de föreslagna lönerna, en uppmaning till vapen som drivs av de glittrande fördelarna som de skördade från statlig storhet, som sänkta elpriser.
”Det är en tid av räkning – ett ögonblick för att höja levnadsstandarden för våra arbetare. Vi måste vägra att låta våra thailändska arbetare tyna bort som världens andra eller tredje klass”, vädjade Srettha passionerat.

Premiärministern förmedlade sin distinkta avsmak för den magra ökningen på 2 baht som reserverats för arbetarna i de sydligaste provinserna Yala, Pattani och Narathiwat, och kritiserade beslutet som flyttade deras löner från 328 till bara 330 baht.
”En ökning på 2 baht? Det ger knappt ett ägg! Denna ynka summa gör mig oerhört missnöjd”, utbrast han.
Efter julsäsongen dyker det upp löften om samverkan med kommittén, rotade i en av regeringens hörnstenspolicyer – att stimulera en ökning av minimilönerna.
Med sikte på högt, föreställer sig premiärministern en gyllene standard på 400 baht för landets hårt drabbade provinser, han undanröjer alla farhågor om att högre löner skulle få tillverkarna att packa ihop. ”Det är bara en myt,” förklarade Srettha och skingrade rädslor med en blomstrande vision.
”Ingen kommer att gå omkull över en löneökning när Thailand erbjuder en lockande cocktail av skattelättnader, fantastisk sjukvård, ledande utbildning och sofistikerad infrastruktur”, avslutade han självsäkert.