26 nov 2023 • Länk till källan •

Byns chef har infört ett förbud mot att torka ris på vägarna, efter en dödsolycka där en ung motorcyklist körde in i en duk med ris.
Beslutet kommer från att förstå situationen för båda inblandade parter och erkänna bybornas traditionella metoder. Olyckan ägde rum den 23 november och involverade 38-åriga Thongthai, som körde sin motorcykel in i en hög med skalat ris som torkade på Ban Yang-Ban Sok Deu-vägen i Ban Yang, Lam Thamenchai, Nakhon Ratchasima-provinsen.
Den 56-årige chefen, Apichai Pakkarang, bekräftade att händelsen inträffade vid 19-tiden. Byborna larmade honom om olyckan som inträffade nära rishögen, som låg två kilometer bort från byn. Thongthai fördes i hast till sjukhuset men överlevde tyvärr inte. Chefen uttryckte sorg över den tragiska händelsen och uppgav att riset tillhörde en lokal. Efter händelsen beordrade han byborna att inte torka sitt ris på vägarna av rädsla för en ny olycka.
Apichai förklarade att byborna har torkat ris på vägarna under lång tid, sedan introduktionen av risskördaren. Riset skördas på en gång; en del säljs till bruken omedelbart, men priset sänks på grund av fukthalten. En del bybor hittar därför sätt att torka riset innan de förvaras i ladorna.

Det finns dock begränsade platser för att torka ris. Vissa bybor använder statligt ägda platser, men utrymmet är inte tillräckligt. Därmed blir torkning på vägar en nödvändighet. Det är en vanlig syn för pendlarna, eftersom det bara händer en månad om året. Byborna känner empati med både den avlidne och risägaren. De lyckas samexistera med förarna genom att torka riset på ett halvt körfält och flytta det för att tillåta fordon att passera.
På kvällen sopar byborna upp riset i en hög ca 30 till 40 centimeter hög längs vägkanten för enkel passage av fordon. Efter två till tre dagars torkning förvaras riset i ladorna och någon annan kommer för att torka sitt ris.

Polisen har utrett händelsen, tagit utlåtanden från berörda parter och spelat in händelsen. En förhandlingsprocess kommer att följa, eftersom alla sympatiserar med situationen, särskilt risägaren som nyligen förlorade sin pappa för två månader sedan. Ägaren erkänner sin del i olyckan och hur man ska kompensera är föremål för förhandling. När det gäller lösningarna för att förhindra ristorkning på vägen har ingen tänkt på eller löst detta problem ännu. Att torka ris på vägarna har blivit en del av bybornas liv.