17 Mars 2568 • Länk till källan •
Hae Nang Maew är en föga känd men ändå fängslande thailändsk tradition som hålls för att åberopa regn och garantera en framgångsrik skörd. Genomsyrad av flera hundra år gamla övertygelser involverar denna festival katter, betraktade som budbärare som bär böner till regngudarna.
Festivalen går tillbaka till antiken och har sitt ursprung som en ritual för att bekämpa torka och säkerställa bördiga marker för jordbrukssamhällen. Det firas oftast på landsbygden i norra och nordöstra Thailand, där vattenbrist kan utgöra ett betydande hot mot grödor.
Hae Nang Maew, som hålls under torrperioden, vanligtvis runt maj eller juni, strax före monsunregnet, är en händelse som lokalbefolkningen litar på för att påverka ankomsten av välbehövlig nederbörd. Ceremonins centrala fokus är skapandet av symboliska erbjudanden, vanligtvis gjorda av ris, godis och andra ätbara material, formade i form av katter.
Dessa erbjudanden är noggrant placerade vid altaren i lokala tempel, där naturens andar tros bo. De kattformade offren tros behaga regngudarna, åberopa deras gunst och uppmana dem att skicka regn för att ge näring till landet. Riktiga katter är också en viktig del av evenemanget, ofta närvarande vid ceremonierna, eftersom de tros ge lycka och hjälpa till att koppla samman de fysiska och andliga världarna.
Under firandet stänks eller hälls vatten ofta över katterna i en symbolisk gest, som tros åkalla regngudarna och uppmuntra dem att skicka det efterlängtade monsunregnet.
Denna handling att blöta katterna tros spegla den naturliga nederbördsprocessen.
I vissa varianter av ritualen cirklas katter försiktigt med vatten, som om de omger dem med just det regn som önskas. Denna cirkel av vatten är tänkt att imitera bildandet av en regnstorm, som tros locka till sig de gudomliga krafter som styr vädret.
Katterna är vördade som heliga varelser. De anses fungera som en kanal mellan det mänskliga och det gudomliga riket, och agerar som budbärare till gudarna.
Festligheten speglar det djupa andliga bandet mellan det thailändska folket och naturen. Det är ett bevis på den bestående kopplingen mellan jordbruk och andlighet i Thailand, där naturens krafter inte bara respekteras utan vördas.