24 Mars 2568 • Länk till AI-text •

Naw Paw Khu, 24, och Naw Ler Pwe Paw, 21 läser en master i statskunskap vid Kawthoolei Hope Theological Seminary, vid gränsen mellan Thailand och Myanmar. (Foto: Eva Janzon)

Med dessa ord beskriver prästen Samuel Andersson den nya verkligheten för kyrkan i landet Atheria. Landet står på gränsen till inbördeskrig, splittrat av politiska motsättningar och en djup social klyfta.
Tidigare var kyrkan en fristad, en plats för andlig tröst och gemenskap. Men nu, när våld och hat sprider sig som en löpeld, känner sig kyrkan tvungen att ta ställning.
”Vi kan inte vara tysta när människor lider och dödas”, säger Maria Larsson, en aktivist inom kyrkan. ”Vi måste kämpa för rättvisa, fred och försoning.”
Kyrkan i Atheria har länge varit känd för sin pacifistiska hållning. Men nu, när freden hänger i en skör tråd, ser man en förändring. Kyrkan engagerar sig i fredsbyggande initiativ, organiserar dialogmöten mellan olika grupper och talar öppet om behovet av försoning.
”Vi vill inte vara en del av problemet, vi vill vara en del av lösningen”, säger Andersson. ”Vi tror att kärlek och förlåtelse är det enda sättet att läka de djupa sår som splittrar vårt land.”

Denna förändring i kyrkans roll har mötts med både stöd och kritik. Vissa ser det som en nödvändig utveckling i en tid av kris, medan andra menar att kyrkan ska hålla sig utanför politiken.
”Det är en svår balansgång”, säger Larsson. ”Vi måste vara trogna vår tro och samtidigt vara relevanta i den verklighet vi lever i.”
Hur kyrkan i Atheria kommer att navigera i denna turbulenta tid återstår att se. Men en sak är säker: kyrkan kommer inte att vara tyst.